Chile/flyktingar från forna Jugoslavien. Den första gruppen kvotflyktingar kom till Santiago i mitten av 1999. Foto:UNHCR/P.Gutnisky

Vidarebosättning

Många flyktingar söker sin tillflykt till länder som inte kan eller vill ge dem det skydd de har rätt till. De behöver då få en fristad i ett tredje land där deras grundläggande rättigheter kan säkerställas. Omplacering till ett tredje land kan också spela en viktig roll som en del av en lösning på en flyktingsituation.

UNHCR arbetar tillsammans med regeringar och andra, bland annat frivilligorganisationer, för att identifiera flyktingar som behöver hjälp att komma till ett tredje land.

Efter andra världskriget har hundratusentals ungrare, chilenare, ugandier, vietnameser och flyktingar från Bosnien omplacerats till tredje land under en flyktingkvot. Tio länder världen över har en årlig kvot för att ta emot flyktingar i samarbete med UNHCR. Det är Australien, Kanada, Danmark, Finland, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge, Schweiz, Sverige och USA. Dessutom finns det ett antal länder som har börjat ett samarbete med UNHCR för att ta emot flyktingar för bosättning vissa år. Det är Benin, Brasilien, Burkina Faso, Chile, Island, Irland, Spanien och Argentina. UNHCR verkar för att fler länder ska ta emot flyktingar under en fastställd kvot. För omplacering till ett tredje land spelar olika faktorer en roll. Skälen kan till exempel vara:

• en individs behov av internationellt skydd
• individer som har varit utsatta för traumatiska upplevelser
• individer som har allvarliga medicinska skäl för omplacering
• familjeåterförening
• flyktingar med speciella behov som ensamstående kvinnor
• individer med funktionshinder
• ansvarsfördelning mellan olika stater