Dagens datum:
 |
|
 |
 |
Klicka på
för att se kartan i större storlek. |
 |
 |
 |
Flyktingar i Nepal
Nepal
är ett av de fattigaste utvecklingsländerna i världen. 42
procent av Nepals befolkning lever under existensminimum.
80 procent av landets befolkning lever av jordbruk vilket
står för 40 procent av landets BNP. Nepal hade nära 105 400
flyktingar i början av 2003. De var bhutaneser (102 800 personer), tibetaner (2 500 personer) och andranationaliteter (70 personer) med flyktingstatus under UNHCR:s
beskydd. I Nepal verkar UNHCR för att flyktingars rättigheter
respekteras och att staten följer sina internationella åtaganden.
UNHCR bistår
också med humanitär hjälp till flyktingar i flyktinglägren
i landet.
UNHCR:s främsta uppgifter i
Nepal
- Att underlätta bilaterala diskussioner
mellan den nepalesiska och bhutanesiska regeringen för
att söka en varaktig lösning för de bhutanesiska
flyktingarna.
- Bistå med skydd och hjälp
till de bhutanesiska flyktingarna för att finna en
bestående lösning.
- Uppmuntra bhutanesiska flyktingar
att ta hand om olika arbetsuppgifter i lägren.
- Hjälpa tibetaner under deras
tillfälliga vistelse i Nepal och bistå andra
asylsökande med juridiska råd och hjälp.
- Verka för en nationell flyktinglagstiftning.
UNHCR:s kontor i Nepal
UNHCR har kontor i Kathmandu, Jhapa och Damak. Det övergripande
ansvaret för olika program har kontoret i Kathmandu.
Biståndet
till bhutanesiska flyktingar samordnas av kontoret
i Bhadrapur (i Jhapa, östra Nepal) och det arbetet
stöds ute på fältet
av kontoret i Damak. UNHCR:s kontor i Kathmandu
upprätthåller också kontakten mellan den nepalesiska och bhutanesiska regeringen.
Nuvarande situation
I februari 2003 ledde förhandlingar mellan den nepalesiska
och bhutanesiska regeringen till att de 12 183 invånarna
i Khudunabari indelades i olika kategorier. Khudunabari
är ett av de sju flyktinglägren för bhutaneser, beläget
i östra Nepal. Resultatet av denna indelning av flyktingarna
i olika grupper var att endast 293 personer (2,4 procent
) erkändes som bhutanesiska medborgare. 8 595 personer (70.6
procent) anses ha flyttat från landet frivilligt och måste
ansöka om nytt medborgarskap i Bhutan. Av de återstående
anses 2 948 personer inte ha bhutanesisk tillhörighet och
347 personer anklagas för att ha brutit mot bhutanesisk
lag.
Majoriteten av invånarna i Khudunabari
har sedan överklagat den här indelningen i olika kategorier
och uppger att de har tillräckliga bevis för att kunna styrka
sina bhutanesiska medborgarskap eller för att bevisa att
de en gång blev fördrivna från sina hem. UNHCR har uttryckt
sin oro över utvecklingen och rekommenderat Nepals regering
att påbörja en diskussion för en lokal uppgörelse samt att
arbeta för integration av de bhutanesiska flyktingar som
inte kan eller vill återvända. Redan tidigare har UNHCR
presenterat förslag på lösning till de båda regeringarna,
men dessa förslag har avvisats.
Bistånd till flyktingarna
Nepal har inte undertecknat 1951 års
konvention eller 1967 års protokoll angående flyktingars
rättsliga ställning. UNHCR arbetar därför för att säkra
flyktingars grundläggande mänskliga rättigheter och att
flyktingar respekteras i enlighet med internationellt
erkända
principer. UNHCR kommer att fortsätta att arbeta för att
försöka
bringa Bhutan och Nepal närmare varandra för att söka
en lösning på de bhutanesiska flyktingarnas situation.
De sociala omkostnaderna för de bhutanesiska flyktingarna
i Nepal är
hög. Ökad frustration bland invånarna i lägren har lett
till ökad spänning med lokalbefolkningen och problem som
självmord, våld, alkoholism och människohandel har ökat.
Eftersom det är förbjudet för flyktingar
att arbeta utanför lägret, är de beroende av hjälp utifrån.
UNHCR strävar efter att fler ska involvera sig i lägerarbetet
genom att stärka samhällsservicen. Flyktingkvinnor uppmuntras
att spela en mer aktiv roll i beslutsfattandet och UNHCR verkar
för att flyktingbarn har fortsatt tillgång till utbildning.
Framtiden
Det är svårt för UNHCR att bistå med
stöd i det långa loppet om ingen lösning för flyktingarna
erbjuds inom överskådlig tid. Därför hoppas UNHCR att regeringarna
i Bhutan och Nepal tänker om och vill samarbeta med UNHCR.
UNHCR kommer också att arbeta för att principen om "non-refoulement"
fortsätter att efterföljas, dvs. att flyktingens grundläggande
rättigheter respekteras och att ingen behöver återvända ofrivilligt
till ett land där han eller hon kan frukta förföljelse.
|