|
Dagens datum:
Allmänna fakta om UNHCR
Vad är UNHCR?
FN:s flyktingkommissariat grundades
av FN:s generalförsamling 1950, ett av flera försök av det
internationella samfundet under 1900-talet att ge skydd och
bistånd till flyktingar. Redan 1921 utnämnde Nationernas Förbund,
FN:s föregångare, den norske polarforskaren och diplomaten
Fridtjof Nansen till Högkommissarie för flyktingar. Andra
världskriget ledde till bildandet av flera organisationer,
FN:s nödhjälpsfond (UNRRA), Internationella flyktingorganisationen
IRO och slutligen UNHCR.
Det nya FN-organet fick en begränsad mandatperiod på tre år
för att hjälpa 1,2 miljoner europeiska flyktingar att finna
en fristad och ett nytt hem. Men allteftersom flyktingkriser
uppstod världen över, fick UNHCR sitt mandat förlängt vart
femte år. Idag är UNHCR en av världens främsta humanitära
organisationer med över 5 000 anställda som bistår 19,8 miljoner
människor i mer än 120 länder. Under ett halvt sekels arbete
har organisationen hjälpt åtminstone 50 miljoner människor
och fått två Nobelpris, 1954 och 1981.
UNHCR:s verksamhet och riktlinjerna för dess arbete granskas
och godkänns av UNHCR:s exekutiva kommmitté som för närvarande
består av 61 medlemsländer. De möts årligen i Geneve. En ständigt
utskott träffas flera gånger om året. FN:s flyktingkommissarie
rapporterar om resultatet av sitt
arbete varje år till
FN:s generalförsamling
genom det ekonomiska och sociala rådet.
Flyktingar definieras juridiskt som personer som flytt
sitt land med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på
grund av ras eller etnisk tillhörighet, religion, nationalitet,
politisk uppfattning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp,
och som inte kan eller vill återvända. Som en humanitär, icke-politisk
organisation, har UNHCR två grundläggande och närbesläktade
uppgifter - att beskydda flyktingar och att söka vägar att
hjälpa dem att börja sina liv på nytt i en normal miljö. Internationellt
skydd är hörnstenen i organisationens arbete. I praktiken
innebär det att försäkra sig om respekt för en flyktings grundläggande
mänskliga rättigheter och att försäkra sig om att ingen person
ofrivilligt skickas tillbaka till ett land där han eller hon
har skäl att frukta förföljelse - något som är känt under
begreppet "refoulement".
UNHCR arbetar för internationella överenskommelser om flyktingar
och ser till att regeringar lever upp till internationell
flyktingrätt. En viktig uppgift i det konkreta arbetet med
flyktingar är att minska hoten om våld, inklusive sexuella
övergrepp, som många flyktingar faller offer för även i asylländer.
UNHCR har kontor och personal överallt i världen där det finns
flyktingar och asylsökande, allt ifrån huvudstäder till avlägsna
läger och gränstrakter.
UNHCR söker varaktiga lösningar för flyktingar genom att hjälpa
dem att återvända till hemlandet, att integreras i det första
asyllandet eller bli omplacerade i ett tredje land.
Tillbaka till listan
UNHCR:s första mandat var geografiskt och tidsmässigt begränsat
- ett treårs program för att i första hand hjälpa europeiska
flyktingar. De efterföljande decennierna fick flyktingproblemen
en mer komplex och global dimension. UNHCR förändrades i takt
med problemen. Den utvidgades från en relativt liten, specialiserad
instans, till en organisation med kontor i mer än 120 länder,
en årlig budget på över en miljard dollar. UNHCR fick i uppdrag
att ge inte bara juridiskt skydd utan även materiellt bistånd
i större kriser, och möjlighet att hjälpa alltfler olika grupper
av fördrivna människor.
Det juridiska begreppet flykting täcker specifikt bara personer
som har flytt sitt hemland och sökt fristad i ett annat land.
Det finns dock miljontals människor i liknande hopplösa situationer
som juridiskt sett inte anses som flyktingar och därför inte
är berättigade till stöd eller skydd. UNHCR har i allt högre
grad börjat bistå också dessa grupper.
Enligt beräkningar finns det 20-25 miljoner s k internflyktingar
världen över, människor som har flytt från sina hem, ofta
under inbördeskrig, men som har stannat inom landet istället
för att söka skydd utomlands. UNHCR hjälper 6,3 miljoner av
dessa internflyktingar. Den senaste tiden har man diskuterat
möjligheterna att i högre grad än hittills inkludera världens
internflyktingar bland dem som får bistånd och hjälp.
UNHCR bistår också människor som inte var och en enskilt har
blivit formellt erkända som flyktingar, men som grupp betraktad
på grund av en akut konfliktsituation eller av andra skäl
anses vara i behov av internationellt skydd. Organisationen
ger även flyktingar som återvänder till sina hemländer stöd
och hjälp.
Tillbaka till listan
Beskydd och materiellt bistånd hör ihop. UNHCR ska inte bara
värna om flyktingars rättssäkerhet, utan också tillgodose
deras behov av tak över huvudet, mat, vatten, sanitära anläggningar
och hälsovård. Organisationen samordnar det praktiska flyktingarbetet,
såsom att anskaffa och utdela förnödenheter, och har utarbetat
speciella hjälpprogram för utsatta kvinnor, barn och äldre
vilka utgör 80 procent av en "normal" flyktingbefolkning.
Provisoriska tält, gjorda av UNHCR:s blåa presenningar i plast,
har blivit välkända symboler i större kriser. Under de senaste
årtionden har UNHCR bistått miljontals människor i sådana
kriser i Kosovo, Timor, Stora sjöområdet i Centralafrika,
på Balkan och efter Gulfkriget i Mellanöstern.
I Centralamerika, och senare i andra delar av världen, har
UNHCR utvecklat ett koncept för hjälp till självhjälp och
återuppbyggnad, så kallade snabbhjälpsprojekt (quick impact
projects). Dessa projekt, ofta program i liten skala för återuppbyggnad
av skolor och kliniker, restaurering av vägar, broar och brunnar,
utarbetades för att överbrygga klyftan mellan å ena sidan
katastrofinsatser och å andra sidan det mera långsiktiga utvecklingsbistånd
som andra organisationer ansvarar för.
Tillbaka till listan
UNHCR:s främsta mål efter andra världskriget var att majoriteten
av de flyktingar som föll under organisationens mandat skulle
omplaceras i nya hemländer. Men i och med den dramatiska ökningen
av antalet flyktingar i världen har attityderna förändrats
både i de länder som tar emot flyktingar och bland flyktingarna
själva. Många länder är fortfarande villiga att hjälpa civila
som flyr konflikter såsom de i Bosnien och Kosovo, men bara
tillfälligt. Och största delen av dagens flyktingar skulle
själva föredra att återvända hem när situationen har stabiliserats.
Under dessa förhållanden uppmuntrar UNHCR frivilligt återvändande
genom att tillhandahålla transport, ekonomiska incitament
och praktiskt bistånd såsom säd, jordbruksredskap och byggnadsmaterial.
Så kallade snabbhjälpsprojekt är utarbetade inte bara för
att hjälpa återvändande flyktingar, men också medlemmar av
det lokala samhället, som i utvecklingsländer ofta är lika
fattiga och utblottade som flyktingarna själva.
I de fall då det är omöjligt för flyktingar att återvända
hem, hjälper UNHCR dem antingen att integreras i länder där
de först sökte asyl eller att flytta till något av de dussintals
länder som regelbundet erbjuder flyktingar permanent uppehälle.
Tillbaka till listan
Samtidigt som UNHCR har stärkt sin kapacitet att hantera större
kriser, använder organisationen nu mer resurser till att försöka
förhindra dessa kriser genom att förutse och förebygga stora
befolkningsrörelser från globala orosområden. En ansats är
så kallade tidiga varningssystem - att etablera en internationell
närvaro för att bemöta problemen innan en konflikt bryter
ut. Till exempel i Centralasien utplacerade UNHCR personal
i förebyggande syfte i fem f d Sovjetrepubliker där det interna
läget efter ländernas självständighet var ytterst spänt.
Sådana humanitära initiativ är värdefulla, men det är i sista
hand regeringar och internationella politiska organisationer
som genom politiska beslut måste ta ansvaret för att lösa
flyktingproblemen. Regionala initiativ, såsom Internationella
konferensen om centralamerikanska flyktingar (1989), Internationella
konferensen om indokinesiska flyktingar (1989) och Oberoende
staters samväldes (OSS) konferensen i Geneve var viktiga
steg i den riktningen.
Tillbaka till listan
I och med att humanitära kriser har blivit mer komplicerade
har UNHCR utvidgat sin krets av samarbetspartner. Systerorganisationer
inom FN är FN:s livsmedelsprogram (WFP), som förser flyktingar
med livsmedel och basförnödenheter, FN:s barnfond (UNICEF),
Världshälsoorganisationen (WHO), FN:s utvecklingsprogram (UNDP),
Kontoret för koordinering av humanitära insatser (OCHA) och
FN:s kommissariat för mänskliga rättigheter.
Andra organisationer inom detta samarbete är Internationella
röda korset, Internationella federationen för röda korset
och röda halvmånen, Internationella organisationen för migration
och mer än 500 frivilligorganisationer.
Mera ovanliga och tidvis kanske också kontroversiella samarbetspartner
har varit FN:s fredsbevarande styrkor i det forna Jugoslavien,
i Kosovo och i Timor, militära enheter av olika slag som har
gett logistikstöd i Rwanda och i Kosovo, samt finansiella
institutioner såsom Världsbanken som har slutit ett ramavtal
om samarbete med UNHCR.
Tillbaka till listan
UNHCR finansieras nästan helt genom frivilliga bidrag, i huvudsak
från regeringar, men också från internationella organisationer,
företag och privatpersoner. Organisationen mottager ett begränsat
anslag på under två procent av dess budget från FN:s reguljära
budget för administrativa kostnader och tar dessutom emot
donationer såsom tält, mediciner, lastbilar och flygtransport.
När antalet personer som UNHCR tar hand om steg drastiskt
till toppnivån 27 miljoner år 1995, ökades budgeten i samma
mån från 564 miljoner dollar 1990 till mer än en miljard per
år under större delen av 90-talet. Budgeten var tills nyligen
uppdelad i två delar: allmänna program som stöder pågående,
grundläggande operationer såsom skydd av flyktingar och bistånd
till dem, och speciella program som omfattar krissituationer,
frivilligt återvändande och bistånd till personer utan flyktingstatus.
Från den 1 januari 2000 är båda programmen sammanförda i en
enda budget - den årliga programbudgeten - i syfte att tillhandahålla
en mer transparent och övergripande bild av organisationens
hela arbete och ekonomiska behov.
Tillbaka till listan
Varje land i världen har på något sätt påverkats av flyktingkriser.
Stater som var direkt inblandade i krig bär ansvaret för att
miljoner människor tvingades fly från sina hem under det senaste
århundradet. Andra länder som inte har varit direkt berörda
av detta kaos har bistått flyktingarna på olika sätt. Rollerna
har ibland varit de omvända. Efter de två världskrigen var
Europa överfyllt av flyktingar, och senare blev det också
en fristad för människor som drivits på flykt
i olika delar av världen.
Dagens granne är i många fall morgondagens flykting. De har
förlorat sina hem, sina arbetsplatser, sitt sociala sammanhang
och ofta sin familj. De utgör inget hot, men de behöver tillfällig
hjälp tills de kan återupprätta sina liv. Majoriteten av dem
vill återvända till sina egna hem när situationen väl normaliseras
där. Men om flyktingen av någon anledning stannar kvar, kan
han eller hon ofta bli en värdefull tillgång för samhället.
Tittar vi närmare på bakgrunden hos världens ledande
affärsmän, artister och politiker finenr vi att många är
före detta flyktingar.
I och med att världen har blivit mindre genom förbättrade
kommunikationer har flyktingkriserna flyttat 'närmare' oberörda
länder. Vissa regeringar har sett med oro på detta. I ett
sådant klimat sprids det mycken felaktig information. Om Du
vill bidra till att motverka denna utveckling, ring då till
närmaste frivilligorganisation eller UNHCR-kontor för att
få ytterligare information.
Tillbaka till listan
Denna text är hämtad
från broschyren Helping Refugees: An Introduction to UNHCR.
 Här kan du ladda ner denna publikation i pdf-format (22 färgsidor
i A5-format, 1,4 Mb)
|
